Årsbästalista.

1. Mastodon - Crack The Skye


Igår skrev jag "ett av de bästa rockalbumen någonsin", där tog jag nog i lite men ända sedan skivan kom i slutet av mars och jag hörde den för första gången har det egentligen inte varit några tvivel på vilken som skulle bli årets skiva. Inte skulle väl något kunna vara bättre än det här? Och det var det inte heller. Mastodon tar oss på en resa med ryska tsarer och andra naturliga och övernaturliga kreatur, allt är precis som vanligt i Mastodonvärlden helt enkelt. Det som sticker ut är att kvaliteten har höjts ännu mer efter de tidigare släppen. Metalbandet Mastodon finns egentligen inte längre utan det här är helt enkelt en rockplatta som borde kunna tilltala fler än bara de vanliga metalskallarna. Det är dock långt ifrån ett lättillgängligt mästerverk vi har att göra med utan det mesta man kan förvänta sig av Mastodon finns där, de progressiva låtsnickeriet, det sinnessjuka trummandet osv. Titelspåret är något av de tyngsta och bästa som nånsin gjorts och det passar helt perfekt att Neurosis Scott Kelly gästar, sjukt bra!

Årsbästalista.

2. Converge - Axe To Fall


När jag skrev om Katatonias senaste album så nämnde jag att jag inte lyssnar så väldigt mycket på metal längre. Tur är då att det finns band som Converge som aldrig sviker och som aldrig får en att tappa intresset. Det här är ett album med en otrolig bredd. Bandet har alltid haft varit inne och kikat på vackra melodier i sin otroligt brutala musik och redan på förra plattan "No Heroes" visade dem att de kunde skapa vackra låtar som omöjligt kan kallas för metal. Den här blandningen skapar en sådan otrolig dynamik i bandets musik att det som sagt inte går att tröttna. För varje ny lyssning på albumet så hittar jag nya favoritdelar i låtarna. Nu kom skivan ganska sent i år och det finns en liten möjlighet att den med lite längre lyssningstid hade kunnat krypa helt upp på toppen, där dock en av de bästa rockplattorna någonsin hamnat nu...

Årsbästalista.

3. Katatonia - Night Is The New Day


Katatonia är ett band som jag nämnt ett par gånger i den här bloggen- med all rätt! Faktum är att jag just nu spelar "Last Fair Deal Gone Down" på min vinylspelare medans jag skriver det här. Det här bandet bara växer och växer för mig, och då har jag ändå lyssnat på dem i sju-åtta år. Jag har märkt på mig själv att jag lyssnar mindre och mindre på metal och jag tror att Katatonias metalliska, melankoliska rock verkligen är grejen för mig. "Night Is The New Day" är absolut ett av bandets starkaste album hittills. Från första låten i "Forsaker" till den avslutande, otroligt vackra, "Departer" (som Renkse sjunger tillsammans med Krister Linder från Enter The Hunt) är det enbart melankoliskt vackra toner som ljuder ur högtalarna. Som jag nämnt tidigare så är Katatonia, och framförallt "Night Is The New Day", det perfekta soundtracket till höst/vinter-mörkret.

Årsbästalista.

4. Mars Volta - Octahedron

Jag blev lagom överraskad när jag hörde Mars Voltas senaste mästerverk. Så här "lättillgängligt" har bandet aldrig låtit tidigare. Octahedron är fortfarande en väldigt progressiv platta men utan de värsta utflykterna som vi varit vana vid att förvänta oss av Mars Volta. Låten "Halo Of Nembutals" är, enligt mig, absolut en av årets bästa låtar. En förvånansvärt vacker skiva det här.

Årsbästalista.

5. Dave Matthews Band


Det här är för mig årets upptäckt. Jag har nämnt det tidigare här i bloggen också. Dave Matthews har gått mig obemärkt förbi tidigare och det ångrar jag väldigt nu när jag för första gången tagit mig tid att lyssna på honom. Det var min chef på skivaffärren som brukade spela den här skivan när jag skulle byta av honom och ju mer och mer jag lyssnade desto mer förälskad blev jag i musiken. Det är en perfekt symbios av de väldigt många musikstilar på en gång utan att det blir nån sorts jobbiga soppa. Det känns som det är lika många delar rock, pop, jazz och funk.

Årsbästalista.

6. Alice In Chains - Black Gives Way To Blue


Årets comebackskiva! När jag fick höra att Alice In Chains skulle släppa nytt så var jag inte helt övertygad om att det var rätt val. Hur skulle bandet klara sig utan sin gamla sångare Layne Staley? När jag hörde första singeln "A Looking In View" så höjdes förväntningarna väldigt. Ett blytungt monster som hade allt, och lite därtill, som man kunde önska av en låt av AIC. När sedan albumet landade i skivhyllorna kan jag inte annat än hylla det. Mäkta imponerad är jag, mycket bättre än vad jag vågat hoppats på. Den har allt från den tunga och redan nämnda "A Looking In View", den refrängstarka "Check My Brain" till det vackra och avslutande titelspåret.

Årsbästalista.

7. Thåström - Kärlek Är För Dom


Avskalat och vackert är de två första ord jag kommer på för att beskriva Thåströms sista skiva. Finns det många sångare med en så pass personlighet i sin röst? Även denna skivan är prickfri rakt igenom och har ett par väldigt starka kort. Det ska bli otroligt spännande att se honom live i Oslo i januari. Att skivan också har ett av årets vackraste omslag gör inte saken sämre.

Årsbästalista.

8. Them Crooked Vultures - Them Crooked Vultures


Den här "supergruppen" hade jag, av självklara anledningar(?), höga förväntningar på. När jag fick höra att storheterna Josh Homme, Dave Grohl och (inte minst!!) John Paul Jones hade ett projekt tillsammans var det nog så nära musikalisk ståfräs man kunde komma. Det var till stor del med tanke på vad Grohl och Homme lyckades baka ihop på "Songs For The Deaf" och stoppar man sedan i en ingrediens som basen från Led Zeppelin kan det inte bli annat än bra, eller? Den första lyssningen hade jag i skivbutiken jag jobbar i och det var faktiskt en stor besvikelse. Det var egentligen ingenting som fastnade. Jag valde att inte ge upp utan plockade med mig vinylen hem samma dag och den har framförallt gått varm i iPoden sedan dess (briljant uppfinning det där för övrigt att man får med download av album vid köp av vinylen...) och skivan växer för varje lyssning. Nu går jag runt och nynnar på "New Fang" mest hela tiden...

Årsbästalista.

Oj, nu var det väldigt längesedan jag uppdaterade den här bloggen så det är verkligen på tiden.

Nu har jag och flickvännen kommit i ordning i vårat nya hem och en uppdatering hur lösning med skivuppbevaringen kommer vid senare tillfälle, men jag blev väldigt nöjd.

Istället så tänkte jag att jag skulle räkna ned årets topp-tio-album med att presentera ett om dagen och då komma med årets platta på självaste julafton. Nu har jag börjat en dag för sent så det kommer då två stycken med en gång helt enkelt.

10. Dinosaur Jr. – Farm

Gitarronanin i låten ”I don’t wanna go there” är sjukt bra och det är i övrigt en väldigt låtstark skiva med många godbitar som sticker ut ”Friends” och ”Pieces” är ytterligare två briljanta exempel. Skrammelrock på sitt allra bästa!

9. A Camp - Colonia

Årets popalbum, utan tvekan! Till skillnad från den första A Camp-skivan så håller denna en jämn väldigt hög nivå från första till sista sång. Mina personliga höjdpunkter är "Love Has Left The Room" och "Golden Teeth And Silver Medals". Vi bjöds också på en väldigt fin konsert på ett somrigt Liseberg i somras, mycket vackert.


RSS 2.0