Flyttar!
Strängnäs.
Det är tur att man har ordnat sig goda kontakter med fina skivsamlingar till salu här i Norge så man kan byta till sig lite schyssta skivor. Här har vi ju en riktig guldklimp;)
Strebers debut på Kaos Och Skrål, classic!
Strebers - Ur Led Är
Dagens shopping.
Det har börjat röra på sig ordentligt bland skivsläppen och några guldkorn har redan kommit. Idag fick jag lite varor som jag var tvungen att hämta med lite hem ifrån:
Mogwai - Hardcore Will Never Die But You Will
Denna skiva är väl en av de som jag sett fram emot mest detta året. Flera länkar har postats på Facebook bland mina vänner om den också och det har varit otroligt lockande att lyssna på skivan men jag har lyckats hålla mig utan att lyssna en sekund på den. Premiärlyssning är just nu alltså med vinylen på spelaren och vilken öppning!
Twilight Singers
Detta bandet har jag inte hört förut, men det finns en hel del indikationer på att den kan vara bra:
1. Den är släppt på Sub Pop (precis som amerikanska utgåvan av Mogwai:))
2. Det är Greg Dullis band, frontmannen från Afghan Whigs.
3. Gästspelar gör bland andra Mark Lanegan som ju har en av de coolaste rösterna i mannaminne!
Skivan finns tyvärr inte på Spotify men här är bandet.
Jarle Bernhoft - Solidarity Breaks
Lite soulpop for the lady;)
Inte heller denna finns på Spotify men Jarle gör det.
Pink Mountaintops - Outside Love
I Vancouver i Kanada kan man det här med bra musik. Det är tydligen lite av ett kollektiv som spelar musik tillsammans och frukten av detta kollektiv har, framförallt, blivit Black Mountain, bandet som släppte förra årets näst bästa skiva. Ur detta musikkollektiv har också Pink Mountaintops vuxit fram. Båda banden har funnits ungefär lika länge och har båda släppt tre album. Pink Mountaintops låter ungefär som Black Mountain med mer Shoegaze/Dream Pop-tendenser. Skivan har också en ganska rolig sticker på vilken det står: "Ten songs of love and hate that read lika a Danielle Steel romance novel." Mycket bra helt enkelt:)
Dagens shopping.
P.J. Harvey - Let England Shake
Nu längtar jag också till torsdag då jag äntligen får in Mogwais nya "Hardcore Will Never Die, But You Will" på vinyl i butiken. Har fortfarande inte hört en sekund på skivan. Har lyckats "spara" mig till vinylen:)
Årtalsgrej...
Idag tyckte jag att det skulle vara roligt att se från vilket år hade jag sammanhängande skivor ifrån varje år. Alltså om jag har minst en från varje år från 1984 men ingen 1983, så skulle det vara 1984.
Jag sorterade min lista efter årtal och scrollar högst upp. Jag trodde egentligen att det skulle börja tidigare men det är först från året 1965 som jag har skivor från varje år. Eller?
Jag fortsätter att scrolla ned och visst har jag skivor från varje år därefter, en del år mycket fler än andra... Men så kommer jag helt plötsligt till 1997 och från det året har jag... ingenting!
Nu var ju inte sista halvdel av 90-talet några stora år för vinylen men något trodde jag väl att jag skulle ha skrapat ihop genom åren.
Kom det ingen bra musik det här året eller vad är grejen? Var det bara Backstreet Boys och Spice Girls?
Så, jag har alltså skivor från från varje år från 1998 och framåt... Det här måste det bli ändring på.
Uppdatering efter jul.
Bo Hansson - Tre vinyler
Jag har lyssnat mycket på gammal god svensk psychedelisk rock/progg den sista tiden så jag kände mig tvungen att köpa på mig lite Bo Hansson-vinyl.
Håkan Hellström - 2 Steg Från Paradise
Den här skivan har jag redan bloggat lite smått om. Nu låg den och väntade på mig hemma hos mina föräldrar. Och skivan är ju så klart ännu bättre på vinyl:)
Dungen - 2 (Stadsvandringar)
En av två riktiga dyrgripar av Dungen-vinylerna. Nu är det egentligen bara den allra första vinylen som saknas i min samling. Tyvärr kostar den runt tusenlappen om man ska ha tag i den så vi får se när den dagen kommer då jag har den i min samling...
Och så var det ju jul och tomten hade kommit med några tolvtumspaket...
Christian Kjellvander - The Rough And Rynge
The Knife - Seeds 12"
Bo Hansson - Watership Down
Senaste inhandlingarna.
De här skivorna inhandlades för en stund sedan men har inte hunnit blogga om de ännu. Finns inte så mycket att skriva om dem heller, menmen...
(från vänster som vanligt)
Deathspell Omega - Paracletus
En ny release från DsO innebär som oftast god kvalitet. Efter mästerverket "Si Monumentum Requires Circumspice" så har bandet verkligen inte valt en lätt väg. Först kom albumet (eller EPn kanske?) Kenose med endast tre låtar (men med en sammanlagd spellängd på nästan 40 minuter) och efter det det väldigt svårlyssnade "Fas - Ite, Maledicti, in Ignem Aeternum" som man verkligen behöver vara på humör för att lyssna på. Är man det så är det en riktigt bra skiva.
På nya "Paracletus" är det ett lite mer lättillgängligt DsO (om man nu kan kalla bandet lättillgängligt) och jag tycker det är en helt rätt väg att ta.
Killing Joke - Absolute Dissent
Jag har fortfarande inte lyssnat på skivan, köpte den mest för den schyssta utgåvan. Numrerad i 400 exemplar med slipmat och lite sånt. Nu är ju inte Killing Joke ett dåligt band så det ska bli spännande att höra skivan så småningom också.
Smashing Pumpkins - Solstice Bare
Del två i Billy Corgans 44-låtars konceptalbum "Teargarden By Kaleidoscope" (del ett ser ni här). Inte heller den här har jag lyssnat på ännu, men det räcker väl säkert med att se på den? Pumporna är ju långt från sitt forna jag, ett av de bästa banden någonsin, men utgåvorna är det inget fel på. Väldigt schyssta!
Julkalendern, catch-up. Pt. 2.
Wolf People - Steeple
Wolf People var för mig ett okänt band för ett halvår sedan ungefär, men efter turné med Dungen och allmänt goda ord skrivna om dem så var jag ju tvungen att höra bandet. Det är jag glad för att jag gjorde. Wolf People existerar egentligen 35-40 år för sent. Det här skulle lika gärna kunna vara en skiva från mitten av 70-talet. Skivan har det mesta som jag älskar med musiken från det decenniet och bandet blandar friskt till en riktigt dynamisk och otroligt bra skiva, helt enkelt.
Julkalendern, catch-up.
Black Mountain - Wilderness Heart
I det som hade varit lucka 23 och alltså nummer två på min lista hittar vi Black Mountains sista skiva Wilderness Heart. Det här bandet är svårt att riktigt greppa. Bandet blandar friskt mellan stoner rock, Led Zeppelin-inspirerade kompositioner, space-rock, nästan singer/songwriter-aktiga partier. Ja, man får mycket av att lyssna på Black Mountain. Det tar ett tag innan man riktigt greppar bandet och fattar grejen men när man väl gör det är det värt "arbetet". Det är en "perfect blend" man bjuds på och framförallt öppningspåret "The Hair Song" (en av de mer Zeppelin-inspirerade låtarna) lyser starkaskt. Hade låten kommit tidigare (skivan släpptes i mitten av september) så hade det varit den perfekta sommarlåten, men jag tror den duger alldeles utmärkt till sommaren 2011:)
Jag får väl bjuda på videon till låten, som inte direkt håller tillbaka sommarfeelingen...
Julkalendern lucka 22.
Blonde Redhead - Penny Sparkle
"Penny Sparkle" är den första skiva jag hört med, vad det skulle visa sig, det briljanta bandet Blonde Redhead. Det är en riktigt bra shoegaze/dream pop man bjuds av bandet. Efter att ha hört på den här skivan ett par gånger var det bara att snabbt utforska bandets bakkatalog och har hittills hunnit med "23" och "Misery Is A Butterfly", briljanta skivor båda två!
På nya "Penny Sparkle" finns, precis som på de tidigare skivorna, flera riktigt starka låtar och mina favoriter på denna blir väl "Not Getting There", "Love Or Prison" och "Oslo". Mycket bra och jag blev väldigt imponerad!
Julkalendern lucka 21.
Black Keys - Brothers
Som sagt tidigare är det mest nyupptäckta band som tagit sig in på de högsta placeringarna på min lista. Black Keys senaste "Brothers" är en sån skiva. Det är med största sannolikhet också en skiva jag inte hört så speciellt mycket på om jag inte hade jobbat där jag jobbar. Vi spelar ju de skivorna vi har i butiken och i våras så valde jag att spela denna från nyhetshyllorna, utan att ha hört något med bandet förut. Det är en riktigt skön modern blues-skiva med schyssta soul och pop-inslag.
Det har ju visat sig att det här är bandets sjätte fullängdare och bakkatalogen visar sig vara riktigt bra den också! Nu har jag hunnit lyssna på allt ännu men det är något jag ser fram emot!
Julkalendern lucka 20
Arcade Fire - Suburbs
Nu har jag kommit in på topp-fem på min lista över årets bästa skivor. De fem skivor som tagit sig in här är skivor med band som är oftast är en bit in i karriären men som jag inte har upptäckt/tagit mig tid till att lyssna på ännu. Först ut av dessa är Arcade Fire med sitt sista album "Suburbs". Jag skrev kort några rader om skivan tidigare. Som jag skrev då så behövde den ett par lyssningar innan jag började inse vilken otroligt bra skiva det är. Sen hjälper det ju också när man kan lyssna på låtar i coola samband likt det här. Där man med hjälp av Google Earth får se en musikvideo från sin egen gata.
Som sagt, det är kul att hitta positiva överraskningar som denna skiva och jag kommer fortsätta presentera såna de närmsta dagarna.
Julkalendern lucka 19.
Dungen - Skit I Allt
Dungens nya skiva var också den en av de stora skivorna jag såg fram emot detta året. Jag upptäckte bandet så sent som med den förra skivan "4" och det har efter det vuxit till att bli ett band som jag anser vara ett av de allra bästa som finns för tillfället. Höjdpunkten är ju utan tvekan den perfekta skivan "Ta Det Lugnt" från 2004, en skiva som verkligen har allt. Efter den skivan har bandet successivt blivit mer och mer "låtbaserat". Jag tycker man märker det redan på "Tio Bitar" som följde upp "Ta Det Lugnt" och det märks än tydligare på "4" och på årets "Skit I Allt" så är det endast en låt som sträcker sig över fyra-minuters-sträcket. Jag saknar de häftigt jazz-proggiga utsvävningarna bandet har tagit tidigare.
Något som är lite roligt med den här skivan är att den också har släppts som en 7"-singelbox med en låt på varje sida. Dessa låtar är instrumentala versioner av låtarna och jag tror faktiskt att jag tycker att låtarna blir ännu bättre utan vokal. "Skit I Allt" är också den en väldigt bra skiva och Dungen visar att de förmodligen är Sveriges bästa band idag, men nog kan de liiite bättre.
Julkalendern lucka 18.
Roky Erickson - True Love Cast All Evil
Konungens återkomst! Nej, det är inte Sagan Om Ringen-filmen jag pratar om utan Roky Erickson senaste skiva. När de gamla rockhjältarna kommer med nya skivor efter att de nått 60-årsstrecket så brukar det inte direkt låta så nytt och spännande kanske. Men det lyckades Roky med. En skiva som inte låter så mycket som det mesta han har gjort tidigare och låtarna passar helt perfekt tillsammans med bandet Okkerville River. Bandet gör en mycket imponerande insats, något som främst märktes på konserten på Sentrum Scene i Oslo i somras.
Julkalendern lucka 17.
Khoma - A Final Storm
Som jag visade till i förra bloggen så tyckte jag så bra om Khomas förra skivan att jag placerade den på en tredjeplats över årets skivor 2006. Den här skivan skrev jag en del om i ett tidigare blogginlägg så jag tänkte inte skriva så mycket mer här. Där skrev jag "Det här är förmodligen min etta på listan när 2010 i albumform ska summeras." Nu blev det inte riktigt så. Skivan stod sig inte riktigt lika bra över lång tid som jag hade hoppats. Det är fortfarande en otroligt bra skiva men andra fina släpp som haft lite större överraskningsmoment gör att den inte når upp till mitt tidigare uttalande.
